1 vecka
Idag blir vår prins 1 vecka, känns ganska konstigt måste jag säga. Vart har denna vecka tagit vägen?! Man vaknar på morgonen och vipps är det kväll igen och dags att sova. Men måste säga att livet är rätt så underbart, är så lycklig!
Imorgon ska vi på BVC för första gången för att väga och mäta. Tror nog lilltrollet har gått upp i vikt då han är så otroligt duktig på att äta. Då vi var på läkarbesöket i torsdags hade han gått ner till 3315g, så nu är han säkert minst uppe i födelsevikten igen.
Tänkte bjuda på lite bilder från denna vecka...
Kusin Stella Morbror Joel Mormor Morbror Tobias
Mamma Mormor och Morbror
Första badet Nybabad
Imorgon ska vi på BVC för första gången för att väga och mäta. Tror nog lilltrollet har gått upp i vikt då han är så otroligt duktig på att äta. Då vi var på läkarbesöket i torsdags hade han gått ner till 3315g, så nu är han säkert minst uppe i födelsevikten igen.
Tänkte bjuda på lite bilder från denna vecka...
Kusin Stella Morbror Joel Mormor Morbror Tobias
Mamma Mormor och Morbror
Första badet Nybabad
20100207
20100207 kl.20.28 kom våran underbara son till denna värld, 3520g och 51cm lång. Vi mår utmärkt alla tre och myser mest hela tiden.
Tänkte att ni som ville skulle kunna få ta del av vår lördagskväll och vår underbara söndag.
Känner av “små” värkar på lördagskvällen, men vågar inte tro att det är värkar för att inte bli besviken. Vid 23.30 kommer en starkare värk, men känner fortfarande inte att det är någonting på gång, vet inte hur värkarna ska kännas.. Kämpar på i sängen tills kl blir 3.00, sätter mig istället i soffan med datorn och ser på tv. Värkarna fortsätter men är inte alls regelbundna (allt mellan 12, 10, 6 min) men de är så pass onda så jag behöver andas igenom dom. På morgonsidan glesas värkarna ut och jag lyckas somna ca 30min, vilket var väldigt skönt. Går då in i sovrummet för att försöka sova lite till. Ligger och pratar lite med Matte som vaknar av att jag kommer in (tror han varit lite nervös under natten då han var sjöblöt i svett). Värkarna kommer tätare igen (men inte alls regelbundet) och det går inte sova. Vi kliver upp vid 8.30 och äter frukost och lägger oss sedan i soffan och ser tv. Värkarna fortätter på samma sätt som tidigare. 11.45 ringer jag på förlossningen för att höra hur täta värkarna bör vara innan det är dags att bege sig dit. Jag fick prata med en väldigt trevlig barnmorska som bland annat undrade om jag kunde prata medans jag hade en värk (vilket jag ej kunde), hon sa då att vi var välkomna då vi ville. Vid 13.00 åker Matte och handlar lite nödvändiga livsmedel som fattas vårat kylskåp. Han är borta ca en timme och under tiden pratar jag med mamma som utan min vetskap klockar mina värkar, vilket visar att det är ca 4min mellan varje. Alldeles underbar är hon som hjälper mig att andas genom det onda och pratar lugnande med mig (fast tror nog att hon var mer “orolig” än jag själv). När Matte kommer hem igen äter vi lite och då värkarna kom kunde jag inte sitta längre för att det tryckte så mycket neråt. Vi bestämmer oss då för att åka in till förlossningen. Där blir vi väl mottagna av en trevlig undersköterska som sätter CTG-kurvan, som jag får sitta med ca 30min innan en barnmorska kommer in. Hon gör en gynundersökning som visar att jag är öppen hela 5cm, jag blev väldigt förvånad, trodde själv kanske 1-2 cm, men ack så fel jag hade. Vi visades in på ett förlossningsrum och blir inskriva kl.15.39. Kl. 16.01 tar barnmorskan hål på fostervattenshinnorna och säger att det kan ta upp till en timme innan värkarna kommer igång ordentligt och regelbundet. Det tar inte en timme innan det är igång, det tar fart nästan på en gång. Kl. 16.32 får jag lustgas, som kommer att förbli min vän under hela förlossningen. Värkarna börja göra ondare och ondare och jag vill ha mer smärtlindring, klockan är nu 17.30 och jag är öppen 7cm. Barnmorskan går och ringer efter en narkosläkare som skulle kunna komma och ge EDA, läkaren är dock mitt uppe i ett kejsarsnitt och skulle komma så fort hon kunde. Kl. 18.00 kommer gynläkaren för att sätta PCB men jag är öppen 9cm så det blev inget med det heller. Barnmorskan ville nu att jag skulle gå på toaletten för att försöka kissa (så bebisen lättare skulle “glida ner”). Jag skulle nu lämna min älskade lustgas, vilket inte alls kändes inte bra, men jag hade min älskade vid min sida som var helt underbar. Kl. 19.10 kommer äntligen narkosläkaren för att lägga spinalbedövning, men nu är jag helt öppen, bara en liten kant kvar framtill. Barnmorskan beslutar då att jag inte ska få någon bedövningen för att det var så nära till krystvärkarna. Kl. 19.46 börjar jag krysta och har ett fantastiskt stöd av min älskling som peppar mig så otroligt bra, han är fantastisk hela förlossningen igenom!! Utan han hade det inte gått så bra som det gjorde. Kl. 20.28 föds vår älskade son, 3520g och 51cm, alldeles perfekt!
Tänkte att ni som ville skulle kunna få ta del av vår lördagskväll och vår underbara söndag.
Förlossningsberättelse 2010-02-07
Känner av “små” värkar på lördagskvällen, men vågar inte tro att det är värkar för att inte bli besviken. Vid 23.30 kommer en starkare värk, men känner fortfarande inte att det är någonting på gång, vet inte hur värkarna ska kännas.. Kämpar på i sängen tills kl blir 3.00, sätter mig istället i soffan med datorn och ser på tv. Värkarna fortsätter men är inte alls regelbundna (allt mellan 12, 10, 6 min) men de är så pass onda så jag behöver andas igenom dom. På morgonsidan glesas värkarna ut och jag lyckas somna ca 30min, vilket var väldigt skönt. Går då in i sovrummet för att försöka sova lite till. Ligger och pratar lite med Matte som vaknar av att jag kommer in (tror han varit lite nervös under natten då han var sjöblöt i svett). Värkarna kommer tätare igen (men inte alls regelbundet) och det går inte sova. Vi kliver upp vid 8.30 och äter frukost och lägger oss sedan i soffan och ser tv. Värkarna fortätter på samma sätt som tidigare. 11.45 ringer jag på förlossningen för att höra hur täta värkarna bör vara innan det är dags att bege sig dit. Jag fick prata med en väldigt trevlig barnmorska som bland annat undrade om jag kunde prata medans jag hade en värk (vilket jag ej kunde), hon sa då att vi var välkomna då vi ville. Vid 13.00 åker Matte och handlar lite nödvändiga livsmedel som fattas vårat kylskåp. Han är borta ca en timme och under tiden pratar jag med mamma som utan min vetskap klockar mina värkar, vilket visar att det är ca 4min mellan varje. Alldeles underbar är hon som hjälper mig att andas genom det onda och pratar lugnande med mig (fast tror nog att hon var mer “orolig” än jag själv). När Matte kommer hem igen äter vi lite och då värkarna kom kunde jag inte sitta längre för att det tryckte så mycket neråt. Vi bestämmer oss då för att åka in till förlossningen. Där blir vi väl mottagna av en trevlig undersköterska som sätter CTG-kurvan, som jag får sitta med ca 30min innan en barnmorska kommer in. Hon gör en gynundersökning som visar att jag är öppen hela 5cm, jag blev väldigt förvånad, trodde själv kanske 1-2 cm, men ack så fel jag hade. Vi visades in på ett förlossningsrum och blir inskriva kl.15.39. Kl. 16.01 tar barnmorskan hål på fostervattenshinnorna och säger att det kan ta upp till en timme innan värkarna kommer igång ordentligt och regelbundet. Det tar inte en timme innan det är igång, det tar fart nästan på en gång. Kl. 16.32 får jag lustgas, som kommer att förbli min vän under hela förlossningen. Värkarna börja göra ondare och ondare och jag vill ha mer smärtlindring, klockan är nu 17.30 och jag är öppen 7cm. Barnmorskan går och ringer efter en narkosläkare som skulle kunna komma och ge EDA, läkaren är dock mitt uppe i ett kejsarsnitt och skulle komma så fort hon kunde. Kl. 18.00 kommer gynläkaren för att sätta PCB men jag är öppen 9cm så det blev inget med det heller. Barnmorskan ville nu att jag skulle gå på toaletten för att försöka kissa (så bebisen lättare skulle “glida ner”). Jag skulle nu lämna min älskade lustgas, vilket inte alls kändes inte bra, men jag hade min älskade vid min sida som var helt underbar. Kl. 19.10 kommer äntligen narkosläkaren för att lägga spinalbedövning, men nu är jag helt öppen, bara en liten kant kvar framtill. Barnmorskan beslutar då att jag inte ska få någon bedövningen för att det var så nära till krystvärkarna. Kl. 19.46 börjar jag krysta och har ett fantastiskt stöd av min älskling som peppar mig så otroligt bra, han är fantastisk hela förlossningen igenom!! Utan han hade det inte gått så bra som det gjorde. Kl. 20.28 föds vår älskade son, 3520g och 51cm, alldeles perfekt!
