Dop och skratt
Ja, nu är det längesen det skrevs någonting här. Men det är befogat. Vi har haft väldigt mycket att göra i och med att William döptes i lördags. Så det vart mycket bakning och planering förra veckan.
I fredags åkte vi till mamma och pappa för att baka alla tårtor som skulle göras. Dom har större kök än oss, hade blivit väldigt trångt att baka allting här hemma. Började med att göra en marängtårta, vispade utav bara den för att det skulle bli bra, blandade ihop allting och in i ugnen. Tog ut den då den skulle vara klar. Och tror ni den blev bra? Svar nej. Den blev STENHÅRD. Den skulle även delas på mitten för att få en botten och en överdel, och det hade aldrig gått eftersom den även var för låg. Tillslut kom vi på vad problemet var.. "Någon" hade lagt folie i botten av ugnen för att man inte ska behöva rengöra den så ofta. Smart i och för sig men, men ändå lite osmart.. Gjorde inte om samma tårta utan gjorde två andra marängtårtor istället. Dom belv mycket bättre. Fast dom skulle också delas på mitten, men det struntade vi i, vi la fyllningen ovanpå istället, mycket gott blev det.
Då all bakning var klar åkte vi mot stan och församlingshemmet, där fikat skulle ätas, och dukade i ordning för lördagen. (Välj Landskyrkans församlingshem om ni ska ha dop eller så, det var hur fint som helst!!)
Väl hemma igen var det dax att göra pajdeg till två andra tårtor. Men.... Smöret tog slut då vi bakade tidigare på dagen så det var bara bege sg på Statoil för att handla det, sen kunde degen göras.
Den natten hade jag hoppats på att få sova riktigt ordentligt för att vara pigg dagen efter. Men inte gock det som jag ville inte. Låg och grubblade på allt möjligt. Tillslut somnade jag och vaknade av mig själv 7.30, drog mig tills vi skulle upp vid 8.
Då blev det full rulle igen. Gav William mat och Matte tvättade bilen. Sen åkte vi iväg till församlingshemmet igen för att göra klart det sista. Efter det skyndade vi oss hem för att göra oss klara för dopet och sen iväg till kyrkan.
Då vi kom till kyrkan började jag bli lite nervös. Förstår inte varför man ska vara nervös då man ändå känner alla?! Allting gick då bra och William hade inte kunnat vara snällare än han var. Han kollade mest runt på alla som satt på bänkarna och så. Sen till det som förgyllde hela dopet.. Johanna Öhman och Claes Kågström sjäng och spelade "Handens fem fingrar" och "Du är allt". Kan säga att mina ögon inte var torra många sekunder. Oj så fint det var!
Massor med fina presenter fick William. Han fick bland annat en adidas dress, två böcker som handlar om han och en skiva där dom sjunger om William. Han fick pengar, en diamanttutte, en barnläkarbok, barnkammarboken, kläder och leksaker (däribland en vattenskoter).
En del fika blev över, och jag som nästan var rädd att det inte skulle räcka.. Men alla verkade då tycka om det, vad dom sa i alla fall.
Och nu till det roligaste av allt. Igår busade jag lite med William och vet ni vad.. Han SKRATTADE sitt första skratt, inte ett leende med nå pip utan ett riktigt skratt. Åh min älskade lilla gobulle. Kan säga att jag skrattade ännu mer, så det kom tårar.
Tycket det är väldigt facinerande att det händer så mycket på så kort tid, han är ändå bara lite mer än 3 månader och det har hänt så mycket. Helt galet. Ibland skulle man önska att man kan stanna tiden lite.
Måste även lägga in en bild på en ruskit söt kusin som kom till världen 13/5, Amanda.
I fredags åkte vi till mamma och pappa för att baka alla tårtor som skulle göras. Dom har större kök än oss, hade blivit väldigt trångt att baka allting här hemma. Började med att göra en marängtårta, vispade utav bara den för att det skulle bli bra, blandade ihop allting och in i ugnen. Tog ut den då den skulle vara klar. Och tror ni den blev bra? Svar nej. Den blev STENHÅRD. Den skulle även delas på mitten för att få en botten och en överdel, och det hade aldrig gått eftersom den även var för låg. Tillslut kom vi på vad problemet var.. "Någon" hade lagt folie i botten av ugnen för att man inte ska behöva rengöra den så ofta. Smart i och för sig men, men ändå lite osmart.. Gjorde inte om samma tårta utan gjorde två andra marängtårtor istället. Dom belv mycket bättre. Fast dom skulle också delas på mitten, men det struntade vi i, vi la fyllningen ovanpå istället, mycket gott blev det.
Då all bakning var klar åkte vi mot stan och församlingshemmet, där fikat skulle ätas, och dukade i ordning för lördagen. (Välj Landskyrkans församlingshem om ni ska ha dop eller så, det var hur fint som helst!!)
Väl hemma igen var det dax att göra pajdeg till två andra tårtor. Men.... Smöret tog slut då vi bakade tidigare på dagen så det var bara bege sg på Statoil för att handla det, sen kunde degen göras.
Den natten hade jag hoppats på att få sova riktigt ordentligt för att vara pigg dagen efter. Men inte gock det som jag ville inte. Låg och grubblade på allt möjligt. Tillslut somnade jag och vaknade av mig själv 7.30, drog mig tills vi skulle upp vid 8.
Då blev det full rulle igen. Gav William mat och Matte tvättade bilen. Sen åkte vi iväg till församlingshemmet igen för att göra klart det sista. Efter det skyndade vi oss hem för att göra oss klara för dopet och sen iväg till kyrkan.
Då vi kom till kyrkan började jag bli lite nervös. Förstår inte varför man ska vara nervös då man ändå känner alla?! Allting gick då bra och William hade inte kunnat vara snällare än han var. Han kollade mest runt på alla som satt på bänkarna och så. Sen till det som förgyllde hela dopet.. Johanna Öhman och Claes Kågström sjäng och spelade "Handens fem fingrar" och "Du är allt". Kan säga att mina ögon inte var torra många sekunder. Oj så fint det var!
Massor med fina presenter fick William. Han fick bland annat en adidas dress, två böcker som handlar om han och en skiva där dom sjunger om William. Han fick pengar, en diamanttutte, en barnläkarbok, barnkammarboken, kläder och leksaker (däribland en vattenskoter).
En del fika blev över, och jag som nästan var rädd att det inte skulle räcka.. Men alla verkade då tycka om det, vad dom sa i alla fall.
Och nu till det roligaste av allt. Igår busade jag lite med William och vet ni vad.. Han SKRATTADE sitt första skratt, inte ett leende med nå pip utan ett riktigt skratt. Åh min älskade lilla gobulle. Kan säga att jag skrattade ännu mer, så det kom tårar.
Tycket det är väldigt facinerande att det händer så mycket på så kort tid, han är ändå bara lite mer än 3 månader och det har hänt så mycket. Helt galet. Ibland skulle man önska att man kan stanna tiden lite.
Måste även lägga in en bild på en ruskit söt kusin som kom till världen 13/5, Amanda.
Kommentarer
Trackback
